En fredagsbetraktelse såhär i nådens år 2014

Som förtroendevald har man tagit på sig ett stort ansvar gentemot medborgarna att ansvara för ett specifikt område. Lagstiftning, regler, förordningar och allmänt hyfs måste hållas i alla lägen. Men hur mycket och vad kan begära av en förtroendevald? Tyvärr finns det många nättroll som glider runt och tycker en massa och när går gränsen för vad man skall tåla? Vilka spärrar har passerats när det är ok att öppet och offentligt förakta en annan människa?

Många pratar om att man efter ett tag blir hårdhudad och accepterar mer och mer, men när går den gräns när man säger stopp, hit men inte längre? Vems är ansvaret för en allt mer uppskruvad debatt i media? Vem bör uttala sig och vem kan uttala sig om enskilda frågor? Varför uttalar sig vissa och vad får de ut av det? Att vara en offentlig person innebär många fördelar, men också ett antal nackdelar. Ja, ja, men du får väl tåla lite, menar en del. Har du gett dig i leken får du leken tåla. Ordspråken är många och erfarenheterna sätter djupa spår i oss alla. Frågan blir då, mycket vatten går det att fylla ett glas med utan att de rinner över?

Vem vill ha ett förtroendeuppdrag när de riskerar bli hånade offentligt och via sociala medier? Vem tycker det är värt det när släkt, familjer och vänner i ifrågasätter ditt omdöme och dina möjligheter att påverka den verkliga och upplevda bilden?  Hur kommer det sig att människor tar sig rätten att tycka utan att veta, tycka utan att bry sig om konsekvenserna och offentligt påstå att man vet saker, som andra vet är fullständigt lögnaktiga. Vem bryr sig till slut om media när de ens inte bryr sig att bemöta frågor, påståenden eller vill diskutera verkligheten? Naturligtvis finns säkert ett allmänintresse i mycket, men varför bortse ifrån delar som inte passar in i historien och beskrivningen?

Vem är personen att kasta första stenen? Vem vill förändra världen och försöka att göra den lite bättre varje dag om insatserna är så höga att människor slutar tro att det finns godhet, kärlek och varme i vår gemensamma stad? Vem har vunnit och vem har förlorat om vi inte kan våga diskutera känsliga frågor utifrån respekt för varandras roller, utgångspunkter, positioner och ställningstaganden?